Den sista smältande snön får vara kuliss mot den vackra kråkan. Fångade den på en promenad i söndags. Konstrasten är bra, gillar den. Det grå, det svarta. Jag verkar ha återgått till det. Jag upptäcker nämligen plötsligt att det finns mer och mer svart. Något litet fler än för ett tag sedan, ett år sedan. Svarta plagg mitt emellan alla röda och rosa och gröna och blommiga och prickiga. Jag ser svart. I garderoben.
Och det är väl inte så mycket med det egentligen. Några svarta plagg. En klänning, en kjol, två tröjor. Jag har ju alltid haft det. Svarta plagg. Men omvärlden har börjat kommentera mina färgval. -En svart, oj! – Vad du var enfärgad idag, och svart! – Har du svart? – Men, du har ju en svart klänning! -Svart!? Om jag en dag väljer att ha svart klänning och svarta strumpbyxor då reagerar folk. Som om alla vant sig vid att jag inte ofta väljer bara en färg. Lustigt det där. Jag vet inte om folk saknar mina färggladare val eller om dom tycker om det svarta. Det förtäljer inte historien.
I love colour. Really love colour. Got a whole lot of colourful clothes. But I´m using black aswell. And recently I found out that I´m perhaps using more black than in a while, that´s because I starting to get comments. – Oh, black today!, – Are you using black?, -Black!? etc. I don´t know if it means that people miss my colourful outfits ocr that they inffact like the black?
/Madde